... Har ni tänkt på detta, eller kanske till och med sett videon? Om inte så tycker jag att ni ska göra det, det kan nog vara en påminnelse till alla som håller på med hästar och ridsport om att vi måste vara försiktiga med våra fyrbenta vänner. 

 

Eftersom jag vet hur jobbigt det är att välja mellan alla skolor och linjer som finns vill jag gärna försöka hjälpa någon förvirrad själ därute som ska välja gymnasium till hösten. 

Jag själv går då samhällsvetenskaps-programmet med inriktning beteendevetenskap och idrott på Grillska gymnasiet (f.d John Bauer och JB) och tänkte berätta lite om vad jag tycker om programmet och skolan, vilket förhoppningsvis kan hjälpa er som funderar på att välja det. 

 

 

Eftersom jag inte har en aning om vad jag vill jobba med var min första tanke att jag ville gå en bred linje, och då passar samhäll väldigt bra som säkert många har hört. Jag drogs ganska snabbt till Grillska gymnasiet och gick på öppethus två gånger där jag snabbt blev övertygad om att det var Grillska jag ville gå på men stod och vägde mellan sam-media och sam-beteende. Jag (som väldigt många andra) tycker att det är ganska kul att fotografera och var därför helt inne på att sam-media var den perfekta linjen för mig, men när jag började titta på kursplanerna och såg att sam-beteende hade psykologi och kurser mer åt det hållet drogs mitt intresse ditåt istället. Jag tänkte helt enkelt att jag ville gå en samhällslinje för att den är bred, beteendevetenskap eftersom jag tycker att psykologi och sådant är intressant och alltid har tyckt att idrott är ganska kul. 

 

Det jag tycker att man ska fundera på dock är om man är beredd att träna en hel del första året. Jag trodde att det förmodligen var lika mycket idrott som i en vanlig grundskola, men det är en f.d idrottslinje och det märks speciellt i ettan. Det är väldigt mycket träning första året och det kan bli ganska mycket om man inte är beredd på det (som jag inte var). I tvåan däremot kan man välja att trappa ner på idrotten, som jag, eller välja bort den helt. 

 

Jag tycker att Grillska gymnasiet är en jättebra skola. Självklart finns det bättre och sämre saker med den, men jag tycker överlag att vi har bra lärare, bra lokaler och en bra anda hos alla på skolan. 

 

Om jag ska sammafatta mina tips då: 

Något som jag däremot vill rikta till er som redan har körkort är detta: Visa lite hänsyn, framförallt till oss som fortfarande inte kan allt! Det är svårt nog att ge sig ut i trafiken utan att ni ska tuta och blinka hejvilt för att det tar lång tid osv. Tänk om vi skulle hetsa om allt i livet som många gör när någon övningskör. När ditt barn sitter och förtvivlat försöker lösa ett mattetal sitter du knappast och tjatar om att det inte är så jäkla svårt istället för att förklara, men om någon gör ett misstag i trafiken och till råga på allt har en grön skylt på bilen med texten "övningskör", då jäklar!

Nu blir jag mest irriterad när jag t.ex. får motorstopp och någon idiot bakom prompt måste hänga på tutan för att visa att jag bara är ivägen, men för bara några månader sedan fick jag näst intill panik när något sådant hände. Oftast kan vi nog undanvara de 10 sekunder det tar för personen att komma iväg igen så varför inte bara göra det och samtidigt hjälpa någon som behöver det på traven? :)

Kommentarer som ''ridning är inte svårt'' får jag höra lite då och då, och jag är nog långt ifrån den enda. Jag tror att de flesta ryttare får höra något i den stilen och självklart är det hästen som gör själva rörelserna eller hoppar hindrena men ni ska inte tro att allt sådant kommer gratis. Om ni bara visste hur många som sliter för att få hästen dit den är när just du ser den rida förbi och allt ser så enkelt ut. 

 

Ridning är så mycket mer än att sitta där och styra höger/vänster/framåt/bakåt, du ska hålla ett djur på flera hundra kilo i schack. Det handlar om utveckling och med utveckling kommer arbete. 

 

Jag tycker att hästar och ridning är så otroligt häftigt när det klickar och allt man har jobbat för ger resultat. Den känslan är bland de bästa i världen, och det tror jag inte att jag är ensam om att tycka. Det tar många timmar på hästryggen och jag har haft många ridpass som gått helt åt skogen, men även de behövs för att det där perfekta passet ska kännas just perfekt. 

 

Så nästa gång du tänker säga att det inte är jobbigt att rida, tänk efter två gånger och kom ihåg att inget kommer gratis. Den personen har förmodligen kämpat precis lika mycket som du har med din sport.

 

Ända sen jag var liten har jag funderat på hur det är att vara stor, sett upp till min storebror som är några år äldre och fantiserat om den dagen jag är stor och går i nian. Nu är nian förbi och jag är där bara min vildaste fantasi har vågat befinna sig förut. Att ta körkort, bli myndig, flytta hemifrån och bli vuxen är inte lika långt bort längre vilket skrämmer mig lite. Det är med någon skräckblandad förtjusning jag inser att jag faktiskt är 17 år snart, vilket betyder att jag har ett år kvar innan jag blir ''vuxen''.   

 

För mig känns det som att det kom från ingenstans. Från 10 år till 16 på två sekunder ungefär. Allt går så otroligt fort nu att jag knappt hänger med, på både gott och ont. 

 

Grejen är att jag fortfarande känner mig liten, och att bli äldre med allt vad det innebär känner jag mig inte alls lika beredd på som jag trodde jag skulle göra när jag var liten och funderade på saken. 

 

Ända sen mina föräldrar skilde sig 2004 har jag bott varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos pappa. Visst tycker jag att det är otroligt surt ibland och ja, det är jobbigt att konstant släpa grejer fram och tillbaka och ändå komma på att man har glömt något hos någon av dem. Jag vet inte hur många gånger jag har svurit för mig själv för att jag kom på att just den tröjan jag behöver är hos mamma eller något liknande. Dock har jag haft turen att ha mina föräldrar ganska nära varandra så jag har kunnat springa över och hämta det jag har glömt, men det är just det eviga släpandet fram och tillbaka som är otroligt störigt ibland. 

 

Jag vet inte om det är att det har gått så lång tid nu som gör att jag faktiskt har börjat trivas med detta på något konstigt sätt. Jag skulle nog inte tycka om att bara bo hos en av dem och vara varannan helg hos den andra, det skulle bli för mycket saknad för mig. Jag har gjort det till min vardag, och även om jag tycker att det är jobbigt ibland så har mina föräldrar frågat flera gånger om jag vill ändra på det, men varannan vecka är det som fungerar bäst för mig och det jag (på något sätt) trivs med.

 

Jag antar att dit jag vill komma med det här är att det kanske inte alltid behöver vara så hemskt att bo varannan vecka, och även om det är otroligt jobbigt ibland så blir det bättre med tiden. Dessutom finns det ju vissa fördelar med att bo på två ställen, t.ex. så kan man inreda två rum, man har dubbelt med garderober och man kanske åker på flera semestrar och utflykter. Även om jag tyckte att det var jättejobbigt att lämna min klass när jag var liten så började jag på en ny skola med nya människor som idag är mina närmsta vänner. Jag har alltså vunnit en del på allt detta också! Och man vet ju aldrig vad som händer senare i livet, t.ex. så går jag numera i samma klass som en tjej jag gick i samma klass med för ca 8 år sedan, nämligen min barndomsbästis! 

 

Jag ville helt enkelt skriva av mig lite och jag tänkte att det kanske finns någon som känner igen sig eller finner detta intressant att läsa om?